Vädret (igen)

Jag ber om ursäkt för vädertugget men (och detta kan säkert plocka fram lite värmande skadeglädje hos er där hemma) den sköna sommarhösten är nu officiellt över och det är 8 grader ute, 8 grader INNE. Skvallrar tänder framför frukostTVn. Tydligen är det såhär en vinter ska genomlidas för ingen värme existerar någonstans. Lärarna säger att värme kostar pengar och att för vi måste tänka på miljön. Jag säger global uppvärmning bring it on! Nä, det gör jag inte. Tycker det är helt fantastiskt att de så osjälviskt offrar sitt välbefinnande (och vårat) för att rädda världen. Tokyo imorgon!

Vardag

Konnichiwaaa, har haft en hektisk vecka med japanskakursen som numera håller ett sinnessjukt tempo. Räknade på det lite och insåg att jag de senaste tre-fyra veckorna har haft cirka 50 timmar av lektionsstid (3h/dagen) och att det motsvarar ungefär ett års kvällskursstudier i Sverige. Ett år. Det är ungefär så mycket som min hjärna klarar att hantera uppenbarligen. Just nu känns den som en vattensjuk tvättsvamp. Små vattenmolekylsglosor försöker klamra sig fast men utan resultat. Hade prov idag dock, det gick bra. Imorgon kör vi den muntliga delen och ikväll ska jag "plugga" inför den på en middag med svensk-japanska föreningen i Nagoya.
Appropå middag har jag i veckan även lagat min egen misosoppa. Helt perfekt med sjögräs och tofu och hela baletten (ja, det är ju typ vad som är i den anyway). Ser soppan som slutet på början här i Japan och anser mig numera vara något av en semi-invånare här med ris i skafferiet och koll på bioprogrammet.  Veckorna rullar på eller snarare rasar på och jag uppskattar känslan av att man börjar få lite struktur, vänner och internet i lägenheten. Lever fortfarande efter yes-man filosofin fullt ut och spelar fotboll med kambodjaner på lördagar och ska fiska med en indones på söndag. Kram

Frusen anarkist

Det har blivit kallt nu och jag vet att det är mitt fel, borde aldrig ha charterskrutit om värmen i Japan för dagen efter droppade temperatur med typ 15 grader, bara sådär! Cyklade till skolan i tisha och återvände på eftermiddagen likt ett blålila frostmobarn. Lagade värmande kimchinabe (japansk gryta med kimchismak) med Kaito på kvällen vilket tinade båda kropp och själ. Har börjat gilla-älska (älska är ett starkt ord så) den japanska maten på riktigt nu! Allt som bara kändes läskigt och slemmigt i början är helt plötsligt underbart gott. Ser ett samband med den sjunkande temperaturen..
Igår kväll hade jag ännu en sammandrabbning med den japanska byråkratin/bajsnödigheten. Det hela började egentligen i tisdagskväll då jag, efter att ha (fel)parkerat min cykel utanför Omeikan (där Viktor och alla andra bor utom jag som inte fick plats och därför har en ask), upptäckte att den blivit fastkedjad av någon nitisk frivilligstudent. Saken är den att på de enorma ytor som omger huset får man inte, efter klockan 22, parkera sin cykel. Istället ska man ställa den i cykelhuset som de OCKSÅ låser. Så vad göra? Som svensk vardagsanarkist parkerar man naturligtvis cykeln utanför ändå och tänker lojt att ingen orkar väl bry sig? Fel. Inte-bry-sig är en ordkombination som inte existerar i Japan. Så, 23.30, är min cykel fastkedjad och jag måste som straff fästa ett brev, där jag ber om ursäkt, på cykeln. Och sedan gå hem=40 minuter. Tydligen är det även brukligt att de väntar några dagar med att släppa cykeln så att det riktigt ska svida men, när jag igår kväll upptäckte att den fortfarande var fastlåst...fick huvuden rulla.
Så, vad jag insåg genom allt detta var att regler egentligen, för mig, bara existerar som "vardagslivsvägledning" i Sverige. Här är en regel en regel och ingenting annat. Bryter man mot den får man ett straff. Som blivande jurist och samtidigt svensk känns det svårt att välja sida men jag kan ändå säga att någon form av medmänskligt och individbaserat initiativ sällan skadar den dagliga samvaron. Helt enkelt, tänk själv, använd ditt förnuft och sluta kedja fast min cykel!

RSS 2.0