Vändpunkt

Alltså efter några dagars hopplös vilsenhet var det något som förändrades idag. Kanske var det att jag lyckades känna igen tecknet för min substation, eller att jag nästan vant slängde sopor på rätt ställe vid mitt hus imorse (återkommer till detta nedan), eller att det för första gången regnade, men plötsligt kände jag mig lite hemma i detta vidunderliga land. Och i samma stund kände jag även en stor kärlek till alltifrån deras sopsortering (som sagt återkommer nedan) till det praktiska med ett genomskinligt paraply och det fantastiska med en grönt te-mjukglassmaskin i bamba.

Mitt i denna yra tog jag mig en tur in till centrum för att kolla runt lite och trots att jag för några minuter föll tillbaka in i min förvirring hittade jag snart ut och IN i de mest ljuvliga shoppingkomplex där det fanns skönhet och mode så långt ögat kunde se och VISA accepterades. Visste inte var jag skulle börja eller sluta men efter åtskilliga timmar i denna himmel på jorden Japan hittade jag ut, åt en räkmacka, drack cappucino och köpte en cykel. Och vad ont kan man egentligen säga om ett land där man kan köpa en stilren (tänk Crescent utan dekaler), ny cykel med rostfri korg och dynamolampa i en kläd/möbelbutik (MUJI) för 1500 kronor? Kommer antagligen ta tillbaka detta men: absolut inget alls.

Hur som helst, angående sopsorteringen och för att få till en sexig avslutning på detta inlägget, så kan bara nämnas att den är fulländad. Allt sorteras överallt, hemma, på stan, i skolan och på McDo. Man är tvungen att köpa speciella påsar som man sedan sorterar i och om man gör det fel får man göra om och rätt för att få gubbarna att ta med det. Hur ett folk som skrattar åt vuxna i blöjor och hänger nappar och körsbär från sina mobiler kan vara så rättfärdiga är en gåta som kommer ta tid att lösa, kanske ett år..


Första tre

24 sep

Oh lord! Äntligen framme i tändsticksasken à la Japan. Resan hit var helt underbar om man gillar att köa, sitta ner mycket och fylla i ett så stort antal blanketter att man kunnat hamna på hispan för inte så mycket mer. 30 procent av japanerna bär munskydd och man kan lugnt säga att resan gick i svininfluensans tecken. Blev som bestämt upphämtad på flygplatsen av Soari som frivilligt anmält sig till det ärorika uppdraget att släpa mitt bagage genom hela Nagoyas tunnelbanesystem, plocka bort stora kryp från min balkong och förklara vad allt på supermarketen var och smakade (antar att hon scorade ett halvårs buddistiska himmelspoäng där). Borde kanske gett henne en dalahäst som tack nu när jag tänker efter? Jaja, allt är ganska likt hemma ändå. Min lilla lägenhet är som en japansk spegelbild av asken i Lund + badkar och balkong i midgetsize. Bandaren är naturligtvis med och spelar Olles coolaste på anständig volym. Har fyllt upp den lilla kylen med sliskigt isté i alla färger och ställt in en tub med apelsintandkräm på badrummet. Mmm, hem ljuva hem.

 

25 sep

Kände mig som en liten människa med alltför rött läppstick idag när jag gick uppsamlingsplatsen för mina nya internationella vänner. Viktigt att göra ett gott första intryck tänkte jag men kunde inte skaka av mig känslan av att jag gjorde bräkig-amerikan-intrycket bland alla blyga asiater. Visade sig dessutom att typ alla snackade japanska och jag som inte ens kan läsa mitt eget namn (kurara indugeren) kände ett tryckande behov av att satsa hela csn på en matrix-programmering. Antar att det blir den hårda vägen istället för såå hi-tech är inte japan ännu. Och med tanke på att det tar en månad innan jag får internet i asken II så vet jag inte om det är så hi-tech alls. MEN Hello Kitty ryktet gör ingen besviken. Köpte just den ljuvligaste vattenflaskan jag någonsin sett på Supern. En Kitty sittandes på en randig diamant! Min nyvunne kinesiske vän påpekade ivrigt att femlitersflaskorna var mycket billigare men det argumentet kändes väldigt irrelevant i sammanhanget.

Annars har första dagen här mestadels handlat om blanketter, kallprat och läskig mat. Hela gruppen (vi är indelade i de som bor i lägenhet och de som bor på korridor) tillbringade bland annat fyra timmar på försäkringskassan. Skolan hjälper oss med allt och utan den hjälpen hade denna dag förmodligen tagit en livstid, istället för att bara kännas som en. Viktigt att fylla i blanketten som ger dig rätt att skaffa mobil och cykel. Kom igen, chilla…

26 sep

What a day! What a night! Nu börjar det likna Japan och äventyret ligger i luften. Idag chockbörjade praktisera min nya livsfilosofi med inspiration från ”Yes man”. JA, jag vill följa med det kinesiska gänget runt på stan hela dagen. Ja, visst vill jag äta ris med rått ägg på. Naturligtvis ska jag, Viktor, Joy, Dan och Zack ta en öl på kvällen, åka bil med två asiatiska kvinnor (med oklara yrken) till en annan bar (ja jag vill ha en till Moscow  Mule) och sedan till den näst coolaste klubben i stan där vi jodå, ja träffar två amerikaner som vi gärna sjunger karaoke med till klockan sju på morgonen. Slutligen: sova? Ja tack!


RSS 2.0