En fikamosters förmiddag
Som jag och Viktor alltid, på någon kaffekaskig småstadsdialekt, brukar konstatera i pausen mellan: japanskaverbformermardröm1 och japanskaverbformermardröm2, så förtjänar man en kaffe och bulle ibland. En fika helt enkelt. Kaffe köps på varm eller kall burk och är oftast sötare än japanska skolflickor. Bullar finns det ett marknadsekonomiskt utbud av men här gäller det att vara observant så att inte det som ser ut att vara mörk choklad egentligen är kidneybönor i sockerslem. Efter denna OGI-fika mår jag alltid lite illa men är tillräckligt sockerhög för att på ett entusiastiskt sätt ta till mig ännu ett sätt att på japanska säga: Oh min mästarherre, jag vill inte störa men jag ber Er ödmjukast om att, om Ni känner för det vill säga, ta bort Er fot från min, tack så mycket på förhand och förlåt för att jag besvärade Er. Prick klockan tolv börjar jag och Viktor demonstrativt plocka ihop våra böcker för att inte hamna för långt bak i bambakön:
Om man vill kompensera för tidigare nämnda fika kan man nu välja det enda ofriterade på meny: en glasskula mosad rå tonfisk med sjögräsströssel och ris. Detta är ett riktigt medvetet alternativ som kryddas med wasabi, soya och rörs samman till en göttig gegga. Personlig favorit. En annan favorit är uteserveringen som är särskilt trevlig soliga dagar (ca 9 av 10) och för det mesta helt öde eftersom japaner gillar att vara bleka (har till och med konstaterat att de har speciella handskydd på cykelstyret för att inte händerna ska bli solbrända). Likt någon sorts matsmältningsreflex kommenterar jag alltid ultrasvenskt att "är det inte fantastiskt att man kan sitta ute även om det är oktober/november/december?". Mumlande medhåll medan lunch slängs in med hjälp av pinnar och pinaler, sedan vidare mot seminarium, lektioner och läxor.
Kommentarer
Postat av: Anonym
HAHAHA resterande delar av fabulous four viker sig dubbla på jensbjelkes. vi savner dig som fan! (förlåt att jag störde) anna
Trackback
