Solen och Nara
Alltså det är så sjukt. I övermorgon är det november och varje morgon när jag vaknar är det fortfarande 24 grader och sol. Vill inte köra vykortsgrejen men helt ärligt, vädret är underbart! Sover med balkongdörren öppen (winnerbäckassociationer) och och ser ut som en nysolad charterkund efter utelunchen.
Det var just en sådan underbar dag då hela bytisgänget stoppades in i en buss och fraktades till Nara för att beskåda en jättestor buddha och tama renar. Resan arrangerades av skolan på något oklart sätt och var därför löjligt billig, alla nöjda och glada. Halva gänget åkte till Kyoto men jag hörde att Nara var bättre för en dagsresa och valde därför detta lite otippade alternativ. Blir sjukt sugen på att resa runt i Japan när man läser/hör om alla sköna ställen. Min japanska vän Kaito (han som var ett år i Sverige och pluggade på jurren) kommer från Kyushu som är en ö i söder och tydligen schysstaste surfparadiset OCH som tack för att de hjälpte till att restaurera stenansikterna på Påskön har de även fått tillstånd att upprätta egna stenansikten, som enda andra stället på jorden! Bara måste dit någon gång.
Men hur som helst, Nara. Så ball var det inte. Renarna var äckligt tama och om man köpte renkakor blev de helt tokiga. Buddhan var enorm naturligtvis, inga bilder jag tog gjorde den rättvisa, och inbyggd i ett stabilt tempel för att skyddas mot väder och vind. Vi strosade runt i detta parkscenario bland tempel och renar i flera timmar, köpte grönt-te-glass och fotade. Det var en skön dag helt enkelt. Hoppas på att komma iväg snart igen men denna helgen ska pluggas! Hell yeah. Japanska börjar bli INTENSIVE precis som utlovat. Såhär till exempel: 3 minuter kvar av lektionen (har sneglat på klockan i typ 30) och läraren känner att NU, nu är det läge att för första gången introducera klockslagen.¨På tre minuter drar han igenom klockslagen för att sedan aldrig återkomma till dem eller repetera. Jag känner: skönt, där satt de. INTE. Jaja, man lär sig ändå stört mycket och som sagt, flytande inom ett år, here we go.
Templet
Buddhan
Renarna!
Viktor och Zack
Skolbarnen! Inte tillräckligt gamla för Sailor moon-dressen ännu men fortfarande väldigt söta.
Fiskforgiftad
Oh my, jag ser ut som en blasfisk. Blasfisk ar forresten THE delikatess har och endast ett fatal vet hur den ska tillagas for att inte vara dodlig. De verkliga gourmanderna havdar dock att sapass mycket gift skall finnas kvar att lapparna skiftar mot blatt nar man ater. Sjalv ar jag inte up for nagra matiga eskapader i dagslaget.
Igar kvall smaskade jag med gusto i mig lite makis fran Family mart (narbutiken) tillsammans med massa soya & wasabi. Sedan tog jag en joggingtur till eurobeat med hog volym men val tillbaka i duschen borjade det KLIA. Kande forst att linserna kranglade och nar imman la sig fran spegeln sag jag fascinerat hur ogonen borjat svullna upp. Forsokte ignorera hela mot-en-saker-dod-processen genom att lagga mig pa mage pa sangen och lasa (kande mig som Bond, beholl lugnet trots att min kropp uppenbarligen var forgiftad). Efter en timme var dock min nacke sa svullen att jag inte orkade halla upp huvudet och hela kroppen rodflammig. Da ringde jag Viktor och sa att min aska skulle spridas over HAVET och han erbjod sig att folja med mig till sjukhuset.
Val pa sjukhuset sa trodde lakarna att det var Viktor som var sjuk och nar det lilla misstaget klarats upp fragade de vad som var fel pa mig da? HALLA, mitt ansikte ar tre ganger sa stort som det borde vara! Mina ogon ser ut som sma korinter djupt begravda i en saffransfri lussebulle! Inte helt olikt the avarage japanese insag jag i samma stund och borjade leta efter en bild for att bevisa att detta inte var jag i mitt basta tillstand. Inom kort satt jag dock pa en brist och redovisade dagens atande. Pa lakarens skrivbord lag ett blodigt skosnore och jag tankte att harifran kommer jag inte levande. Fem minuter senare var jag pa vag hem igen med 6 rosa piller pa fickan. Tydligen var det nagot amne i ra fisk som kunde bli daligt eller nat och om jag tog min medicin kunde jag antingen bli bra eller "stop breathing" och i det senare fallet sa skulle jag komma tillbaka. Okidoki.
Status idag ar: fortfarande lusseansikte men annars fina fisken. Still breathing.
Halloween
I fredags var det Halloweenfest på nån slags lägenhetsklubb downtown Nagoya. Blev inbjuden via Viktors japanska korridorare Hiro som förrutom att studera biokemi även knäcker på kvällarna som host, något som han inte vill att andra ska känna till av någon anledning så det är tur att han inte kan svenska. Festen var tres cool och av typen All-you-can-drink så stämning var god minst sagt. Bäst var helt klart det Chicagoinspirerande (he had it coming) drag queen-uppträdandet:
Japanskaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Nu har jag snart varit i Nagoya en hel månad. Tiden har gått otroligt fort och det känns fortfarande som om jag kom häromdagen. Kan fortfarande ingen japanska och beter mig som en dövstum analfabet på rymmen när jag ska handla mat. Igår startade dock kursen i japanska så nu ska det bli bättring! Tre timmar om dagen måndag till fredag. Håller på att avlida av rastlöshet! Är inte van vid att ha så mycket lektionstid och dessutom är det verkligen tillbaka till lågstadiet med att göra bokstaven A trettio gånger på raken. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Räknar iskallt med att vara flytande inom ett års tid.
Haj, jag är en japan!
Först var vi rätt besvikna över att åka räddningsbåt, men sen kändes det niiiice
Jorå, trivs i Japan.
Söndagssegling i solen. Svenskarna fick åka räddningsbåt.
Let's fireworks!
Efter en öl så spårade japanerna lite..
Hemmagjord plommonshotsu, mmmm
Maaat
Middag hos Nanzan University. Alla universitet hade ett hus var med båtgarage och sovrum.
Lyckades precis fånga mannen som delade ut sake och öl från gud
Festival i Gamagori, männen spelade flöjt för trollen
Prästen som vaktar på berget ovanför Gamagori
Nagoya University Yatch Club!
Jag och Viktor redo för segling
Japanska paradoxer Topp 3:
1. Hur hälften av toaletterna har sätesvärme och kan vissla medan resterande är ett gammalt hederligt hål i golvet.
2. Att det fortfarande är tillåtet att röka inomhus MEN INTE utomhus (på vissa gator).
3. Det faktum att de flesta japaner är på gränsen till ohälsosamt smala trots att den vanligaste födan är antingen friterad eller vit.
Bilurar
Stan är fylld av byråkrati och viol
Dagens första lektion, 10.30 How to apply for a bank account.
Övning 1. Fyll i en låtsasblankett .
På riktigt. Och det värsta av allt är att trots att/ på grund av att vi så töntigt noggrant gått igenom minsta lilla streck att fylla i, lyckas jag sedan stava mitt eget namn LINGREN. Tog typ en kvart att övertala dem att ge mig en ny blankett.
Jag har förresten lyckats (eller jag och jag) få igång Acern igen! Höll på att tappa det fullständigt i torsdags när en lilla blå plötsligt var väldigt svart, och endast svart. Inte ett livstecken, bortsett från en febrig värme från fläktventilen. Vad göra? Ok, Japan är inte landet där teknik är en bristvara (även om internet tycks bytas mot guld) men problemet (förutom den faktiska utgiften i pappersguld) är att få tag på en ny dator som inte bara kan japanska. Såg framför mig en långvarig huvudvärk över installationsprogram och inställningar av diverse ”datagrejer”. Hade kunnat nöja mig med att ha det på grekiska helt enkelt. MEN, när allt är svart kan det bara bli ljusare och vad vore världen utan nördar med usb-minnen i fickan. Tydligen hade något bränt si och så men han hade programvaran som fixade allt och det var bara att trycka in tretton knappar samtidigt som man tryckte på on-knappen och.. f-cking VOILÀ(ursäkta franskan och ickefranskan). Back on track.
Så, allt känns bra igen. Vädret är underbart såhär post-tyfonen och då och då kommer en stark doft av viol. Vet inte vad det är som jag luktar på, men kanske en viss blomma blommar såhär i slutet av sommaren och sprider denna ljuvliga arom. Läser en bok av Haruki Murakami som heter Norwegian Wood, rekommenderas varmt. Igår köpte jag och Viktor rå fisk som vi skivade och åt med ponzu-sås tills vi mådde lite sådär, when in Rome..
Tyfonen!
Överlevde förresten tyfonen som drog in över Japan igår. Översov den till och med även om jag vaknade till lite av att rutorna skallrade och gick upp för att ta på mig en pyjamas ifall nu taket skulle rasa ned och jag skulle bli tvungen att kasta mig ut på gatan. Grejen var den att den här tyfonen verkligen varit veckans snackis här och dagens lektioner är till och med inställda eftersom den beräknades komma mitt på dagen idag. Kände stor tacksamhet över att bo på tredje våningen igår kväll när jag kom hem och såg att förstavåningen barrikerat sig med sandsäckar i väntan på detta monster. Hela veckan har regnet strilat ner likt vattentortyr men idag, på självaste tyfondagen, skiner solen från blå himmel. Firade med att bränna mig på balkongen. /Svensken som aldrig lär sig
Min nya springare
Deep fried
Hej, på allmän begäran från Olle ska jag försöka berätta lite om den japanska matkulturen. Den är INTE så jäkla rolig som man kan tro! För det mesta är jag inte ens medveten om vad det är jag äter och när jag är det kan jag trött konstatera att det är FRITERAT och det är RIS/NUDLAR som gäller. I bästa fall lyckas nån liten dumpling smyga sig in. Det roliga med detta är ju att jag såå såg fram emot att äta sushi högt och lågt men kungligt besviken fått retirera till nudelsoppa och buffalo wings. Sushi existerar men det ungefär lika dyrt och hippt som det var i Stockholm på 80-talet. Vem kunde ana?! Det är ju så man kan gråta. Ska inte gnälla mera nu men helt ärligt, det finns inget kaffe. Behöver jag säga mer?
Lunchlåda utanför biblan
Söta små jokrar på festival
Basket och Manga
Fredag
Fredag
Smart parkering hos grannen
Noshörning på zoot
Japanska rockabillys dansar
Fredagstradition och zoo
I fredags inleddes den gyllene eran av fredagstraditionen "All you can drink". Det visade sig nämligen att exakt det stället vi sökt efter, för lite lokalt häng med mat och dryck, fanns tämligen nära och då vi av en slump trillade in där i torsdags bestämde vi oss snabbt för att boka bord och göra det till en tradition. Stället är mycket genuint (tydligen franchise men vad gör det) med separata pappersrum, obligatoriskt skoförbud och självbetjäning i form av matlagning vid eget bord. I övrigt är betjäningen väldigt osjälvisk och det tackas och bugas oavsett hur ofina beställningarna är (öl plus moscow mule). Kvällens gäng var naturligtvis mångkulturellt i form av två japaner, två svenskar, en amerikan och en tysk (ingen bellman även om detta känns som en sån historia), och efter en perfekt inledning på kvällen begav vi oss vidare in mot Sakae (centrum typ) där vi var lite sent ute då många klubbar stänger ett. Fick dock omedelbart hjälp av en muskulös amerikan(?) i Armani som tipsade om "Cream" som var öppet till fem. Kan säga att här i Nagoya finns det rätt många japaner, väldigt få vita och i stort sett inga mörka. Men...det fanns det på Cream! Mörka alltså. Och så vi, hehe. Till en början lite stiff men efter ett tag blev det en del dans med låg tyngdpunkt och rökmaskinen gick varm. Tog ett fint foto tillsammans med en fd basketspelare som till och med fick Viktor att krympa. Resten av helgen gick åt till projekt "Fixa mobil" och redan på lördagen såg det ljust ut eftersom alla nödvändiga myndighetspapper börjat droppa in. Glömde dock passet så det var kört. Kändes rätt lugnt ändå eftersom solen sken, brisen svalkade (relativt) och stan var full av festival. Söndagen var mer framgångsrik och efter att ha valt ut en illgul mobil, pyntat den med manga och lagt in två kontakter (Viktor och Patrick)åkte vi till Nagoyas zoo. Ännu en fab dag med bra väder, glass och apor. Kan bli en söndagstradition...
Clay och Ivan. Italiensk (!) buffe på Dan's 20årsdag.
Nattamat för Viktor
Sovande japaner
Karaoke
Jag, Viktor, Dan, Zack och de två ökända japanska kvinnorna som varje helg är ute och raggar västerländska män.
Sopsortering!
"Föreläsningar"
Haha, fantastiskt varierad nivå på föreläsningarna och lärarna här! Har sammanlagt varit på tre lektioner hittills och samtliga var nog de mest extrema jag någonsin varit på men på tre olika sätt.
1. Läraren kan nästan ingen engelska och håller på att fixa med sin dator i säkert 30 minuter medan de få elever som är där presenterar sig. Även om jag var oartig som åt sushi under tiden så kändes det rätt lugnt i sammanhanget. Den enda infon med substans som gavs under den följande timmen var adressen till FNs hemsida. Flummigt även för att vara en Human Rights-kurs?
2. Nästa lektion var den exakta motsatsen till den första. Otroligt inspirerande, auktoritär professor med egen assistent/bitch som sköter det administrativa. Frågeställningen är något filosofisk (vad driver människor till korruption) och taket känns relativt högt. Dessutom är han en god vän till Christian Dahlman (för er jurrestudenter som vet vem det är)!
3. En japansk Andy Warhol lika-som-bär kommer in genom dörren och ger intrycket av att vara mycket gammal,
trött på livet och pårökt. Han har absolut ingen lust att lära oss något så istället får alla, i tur och ordning, gå fram till tavlan och berätta om sina hobbies. Sedan återstod typ en timma av lektionen och han föreslog av vi skulle diskutera fritt med varandra, valfritt ämne. Det blev ganska intressant ett tag då en kines påstod att demokrati inte var något för asiater, pga gamla traditioner eller nåt. Men då samma kines ställde frågan "Vad är för- och nackdelarna med demokrati?" till Warhol blev han plötsligt väldigt trött, la sig fram över skrivbordet, sa att han ville gå hem till sin familj och slutligen att han inte visste svaret på den frågan! Det var ett av de konstigaste ögonblicket jag upplevt under hela min skoltid tror jag. Och då har jag ändå simmat till Djävulsön på lektionstid.