Promenad feat.Big Fish
Eftersom jag egentligen aldrig behöver lämna den byggnad där jag numera sover, äter (serveras frulle, lunch och middag) och jobbar, och eftersom det dessutom har regnat de sista två dygnen så har jag helt enkelt inte lämnat denna all inclusive-tillvaro sedan igår morse. Men ikväll var det dags, det låg i luften. Vad låg i luften? Regnet låg i luften, bokstavligen LÅG i luften som nåt slags Crouching Tiger Hidden Dragon-regn svävade dropparna intelligent och bara en mycket rastlös person skulle ge sig ut i detta väder. Dessutom utan paraply (vad var vitsen) och iförd flanellskjorta och leggins.
Efter två dygns inomhusskap tänkte jag att en tur ner till Family Mart kunde gott räcka men efter en Snickers får jag väldig energi och fortsätter nedför berget. Går längs med en mörk landsväg, tätt omhuldad av gröna bergsväggar. I sidomörkret tisslar en liten å fram över onaturligt tillrättalagda stenar. Inser att hela berget känns onaturligt, som en Sydamerikansk regnskog friserad som en buskskulptur. Plötsligt känns allt så artificiellt och Big Fishigt. "Så vått det här regnet är", "vad grön all grönska är", "vad läskautomatens ljus är läskigt" (ursäkta göteborgskan):
Kommer fram till en tunnel, fortsätter gå.
Inne i tunneln är ljudet från bilarna migränhögt och jag försöker fokusera framåt. 100 meter säger en skylt, till vad? 75. 100 igen. Vad händer? Ser mörkret vid tunnelns slut och börjar räkna ned. Väl ute, korsar en väg, hänger mig mot ett staket och tittar ner: havet! Svart och brusande under mig. Anar klippor och skum. Fortsätter att gå vid sidan av min återfunna vän. Inget regn här nere och det luktar hav hav hav. Till och med flanellskjortan blir på gått humör och börjar torka. Ser in igenom ett fönster och får syn på ett akvarium där en enorm fisk flyter! Cirkeln är sluten. Är det en tonfisk? Går centimetrar från bilarnas dån, försöker hitta en sidogata men husen klättrar tätt upp mot berget och endast återvändsgränder finns att få. Har gått i över en timma och minst över en timma hem, var är jag? Börjar tröttna på havet när jag ser en polis med käpp. Kan vara en vakt också, undrar för mig själv om han vaktar den kejserliga sommarstugan som ska ligga här någonstans. Till honom undrar jag om vägen hem och han pekar tillbaka samma väg.
Jag (för mig själv): Stön.
Han: Ska du gå?
Jag (morskt): Lätt.
Han: Är du ok (i huvudet)?
Jag (känner mig som Pippi iklädd min märkliga outfit och kaxiga attityd): Kan du haja, hejdå!
Repris på havetbilarnatunnelnångrönskan....Inser att jag saknat grönskan i Nagoya. Naturen med sina strån, tunga av regndroppar. Drar min varma hand genom dem och befriar dem från sin svala börda...mmm. KRAS. Lilla snigel. Väcks ur min konstiga natureufori av att det lilla huset krossas under Nike Free. Well well, naturen ger och tar.
IGES ser ut som ett ufo när väl kommer hem:
Kommentarer
Postat av: Ia Lindgren
Vilken fin roman - poetiskt på nåt sätt...Ser dig framför mig när du går omkring där, som en kaxig liten My,,Så skönt att du trivs,,,då trivs jag! Puss!
Postat av: olle
har du snott mina joggingskor?
Trackback
